När vi anlände till Meckas flygplats var vi fortfarande i tid. Senare fick vi veta att dådet inträffat klockan sjutton och fyrtiotre, exakt samtidigt som det fjärde böneutropet. Vårt plan hade landat 17.35. Inte ens om vi hade lämnat våra väskor på bagagebandet och störtat i taxi in till stan hade vi hunnit. Ingen människa skulle heller komma på något så överilat. Det otäckaste med katastrofer är att de föregås av sådan vanlighet. Den bergfasta tron att Mecka står kvar för alltid - Insh'Allah.
Det var inte vår första hajj men det var vår viktigaste: mellan oss satt vår son Navid, nio år gammal, och flämtade som en svettig liten hund. I tre års tid hade vi sökt upp de bästa barnkardeologerna för hans besvär. Nu återstod bara att kyssa stenen och buga för mirakel. Men först välbehövlig vila på ett av stadens bästa hotell.
Ingen stoppade oss. Inget hade vi hört. Vi satte oss i taxin utan att förstå att vi var försenade med en evighet. Taxichauffören rattade rakt in i helvetet. Det utbombade området var cirka fyrahundra meter i diameter, visade det sig sedan. De kristna terroristerna hade siktat rakt på Kaba men för säkerhets skull flugit in med tre små bombplan i formation och ödelagt större delen av Meckas centrum.
Det var Navid som såg det första tecknet, en flicka i hans egen ålder som kom linkande och viftade hjälplöst till bilarna. Ingen annan tog notis om henne. Ögonblicket senare var vi inne i journalfilmen. Dresden 1945? Gaza 2009? Nej, Mecka 2046. Vår tid. Vår heliga stad. Kaba förintat - men det visste vi inte då. Det är en ohygglig förlust men eftersom jag var där kommer förstörelsen av Mecka för mig alltid att innebära utplånandet av så många troendes oskyldiga blickar och nödvändiga hopp. Jag begravde Navids ansikte i mitt knä.
(Utmaning: Skriv om att komma för sent)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilken stark text, svårt att finna ord!
SvaraRaderaFastnar för "det otäckaste med katastrofer är att de föregås av sådan vanlighet" samt slutet om förlusten som innebär "utplånandet av så många troendes oskyldiga blickar och nödvändiga hopp" Du får texten att kännas!
"Vi var försenade med en evighet". En svindlande och stark text.
SvaraRaderahmmm det kändes som jag satt i taxin blev betagen av din text så verklig även om jag bara läste det
SvaraRaderaÅh, vilken fin text du har skrivit!! =) Vet inte riktigt vad jag ska skriva, mer än att du har lyckats med en fantastisk text!
SvaraRaderakram!
Hej!
SvaraRaderaTack så jätte mycket för tipset. Vill du berätta lite mer vad det går ut på? Och hur jag gör? Kom in på sidan, men visste inte sedan hur jag kom vidare. =) Det verkade ju jätte nyttigt och roligt.
kram!