"Det var förstås Liselottes far som... men det nämner vi inte i familjen"
Änkefru Holding på Tyttinge snurrade energiskt sin vigselring.
"Menar du det, söta vän? Men det är ju förfärligt! Och Liselottes mor som..." svarade henne väninnan, prostinnan Madeleine Vall.
"Mmmm - och det fyra gånger om!"
"Med samma...?" frågade prostinnan andlöst.
"Med samma", sa änkefru Holding prompt.
"Det måste ha varit före..."
"O, ja, det var väl tre eller fyra år före. Men ändå!"
"Ändå!" Prostinnan grep frånvarande den sista gurksmörgåsen. "Vet Liselotte att..?"
"Den älskliga flickan vet inte ett spår. Inte ett spår."
Den älskliga flickan suckade sammanbitet där hon satt i sitt gömställe i förmaksfönstret och karvade med en pennkniv i sin arm. Hon skar en stund, sen hejdade hon sig och sög noggrant upp blodet med en linnetrasa. Fortsatte sedan. Det gällde att inte lämna några spår.
(Utmaning: Skriv om att undvika)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Väldigt fint. Det känns i mig, berör mig och det finns många olika tolkningar. Jag får flera olika bilder i mitt huvud. /Betty
SvaraRadera