Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

söndag 7 juni 2009

Utmaning 158 - Österns röda ros

I Sibiriens månblå natt går hundarna ut och pinkar och den ångande urinen stelnar till smutsgula stalagmiter. Mitt i detta hundskvätta landskap en kvinna i rött ylle. Hon hör hemma någon helt annan stans. Hon visste inte vad som stod på packlistan för sällskapsresan. Medan hon utrustade sig i stadens butik för politruker och utlänningar hann resten av gänget dra. Värmen magasinerar hon i sin rymliga barm - värmen från trakterna kring Åmål, där hon dansade på ängarna när hon var flicka. "Jag bär dig i mitt hjärta, där tynger du inte" har hon hörts säga, kvinnan i rött i Sibiriens sista utpost. Visst längtar hon hem men hon anser att hon har en mission här. Utanför hennes enkla pörte ligger gåvor inslagna i tidningspapper och bomullstyg. Vedträn, barnteckningar. Renkött, redan fruset. Det är behändigt. Hon gör renskav direkt på järnspisen. Det har jag sett. För varje år kryper kylan närmare hennes glödande inre och ger upphov till bristningar. Tjälskott. Hennes kropp är täckt av kratrar men hon stannar. Hon stannar och tinar dörrlåset till stugan med en liten cigarrettändare i hårdplast. Den är också röd. Det har jag också sett.

(Utmaning: Skriv om kyla)

4 kommentarer:

  1. hej - oj vilken beskrivning, den tog mig verkligen med till ett riktigt kallt ställe. Vad duktig du är *avis som sig bör*

    SvaraRadera
  2. Brrr! kallt :) *fniss*

    Vid fint du har skrivit =) som vanligt..

    kram!

    SvaraRadera
  3. Roligt att kunna få läsa dina texter igen. Du var saknad.

    SvaraRadera
  4. En text som bitvis är mycket poetisk - jag gillar hur färgerna stöts mot varann och det röda som håller ihop. Tänker rött mot det kalla, vita (och smutsgula) och det blir återigen ganska filmiskt - fast något mer dokumentärt den här gången.
    Jag skulle välja bort vissa meningar, bara, den om att resten av gänget drog medan hon var i butiken, det får den i övrigt lätt mystiska berättelsen att stanna upp.

    SvaraRadera