Så skönt att tagga ner. Bella och Simon och Trine och mor satt och
vältrade sig i åsikter och hemskheter, sådär som vi gör, men jag
var bara där, som en krukväxt eller som spenat. Till slut sa mor
att jag då? Hade inte jag nån åsikt då och jag log. Du har aldrig
nån åsikt nuförtiden sa hon ilsket men det var inte riktigt sant.
Livet är stort och jag står i ständig korrespondens med det och
ibland är det lätt men ofta gör det ont och då är det skönt att
vara spenat. Gröna, rika blad som fladdrar lite i vinden men inte
uttrycker sig. Inte reagerar på det som kommer utifrån utan bara
tar hand om sin egen växt. Det här lärde jag mig av ett gudbarn
men jag har väl lagt till lite själv också. Man lär sig mycket av
gudbarn. Ge och ta är det med gudbarn. Man hjälper varandra att ta
hand om sin egen växt.
(Utmaning: jag var bara där, som en krukväxt)
Tack och lov för gudbarn och spenat.
SvaraRaderaGillade "i korrespondens med livet"mycket.
SvaraRadera"Gröna, rika blad som fladdrar lite i vinden men inte uttrycker sig" Ja ibland behöver man bara få vara, lägga energin på sin egen existens och inte allt runtomkring. Men den tekniken är inte alltid så lätt att bemästra.
SvaraRaderaJag gillade din text skarpt!