Det
kommer mest på våren, att nyhetsuppläsaren ba: ”Och
nu över till något heeelt annat” och
så, alldeles i slutet av sändningen, en blåsippa som vaggar i vind
eller några ankungar som tultar efter sin förälder, för de vet –
nyhetsredaktionerna, inte ankungarna – att tittarna brukar
efterlysa positiva
nyheter
och det kommer de ihåg då, på vårsidan, och stoppar in något
sånt där, precis som om vi vore barn eller debila, precis som om
det tar för mycket på krafterna – vilket det antagligen gör –
att gräva fram en riktig
positiv
nyhet, något inom politik eller ekonomi, och precis som om det inte
vore ett hån mot oss i de norra delarna av landet, som fortfarande
sitter med nästan en meter snö och blir lika arga på
sörlänningarnas vårtecken som på Postnord och
sjukhusnedläggningar.
(Utmaning:
något annat)
Men visst blir man glad ;)
SvaraRaderaJa haha måste skratta. Precis så. Och jag vill tillägga att den lilla bilden på en positiv nyhet hinner jag knappt uppfatta. Det tar bara en halv sekunde sen har den försvunnit.
SvaraRaderaPå pricken!
SvaraRaderaGu' vad bra du fångar detta med medias (Public Service) översitteri och undervisningsstrategi. Fy fan vad mitt på spiken du är. OBS jag brukar sannerligen inte svära :)
SvaraRaderaJapp, det är typiskt...allt beror på var man bor, och vilken service landstinget består oss med...
SvaraRadera