Lägga saker på brickor

Jag ägnar mig åt att lägga upp saker på brickor. Frikadeller, lite sås, en hög med ris. På huvudet har jag en hätta, i vilken jag samlar mitt sträva hår. Engångshandskarna är lätta, nätta. Ibland leker jag att jag utför en operation på en patient med blodsmitta. Det blir mycket lek på mitt jobb, som är urtråkigt men intensivt. Som idag: exakt sju frikadeller, sjuttiofem milliliter sås, ett mått ris. Det ska vara gjort på sex och en halv sekund. Nästa person har hand om salladen. Den efter plastar in. När jag inte leker, övar jag på att inte spänna ryggen. Jobbskorna från Scholl som trygga pölar, ur dem växer min tunga lekamen. Det är svårt att slappna av i ländryggen och axlarna samtidigt som man räknar frikadeller. Att skjuta brickan till nästa station frestar på, hela överkroppen skjuvas i sidled. De försökte med löpande band men det blev fler misstag då. Såsslabb på brickorna. Avdrag. De fick montera ner hela skiten. Nu skjuter vi själva. Mänskligare. När jag gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet fick jag höra att jag kunde bli vad som helst. Håkan borde bli doktor och Maria lärare men jag, jag kunde bli vad som helst. Jag kan inte invända. Det här är vad som helst. På torsdag är månaden över. Då åker jag igen, till Indonesien den här gången. Jag är vad som helst, var som helst, när som helst, tills pengarna tar slut. Då ägnar jag mig åter åt att lägga saker på brickor, leka och öva på att inte spänna mig.

(Utmaning: invända)