Hundra händer håller

Jag får ett brev. En mystisk bok. Jag skriver av i regnet. Hur snabbt jag än kan pränta, upplöses texten när bläcket far bort i rännilar. I mina händer bara vått och hopklumpat papper i en vag nyans av blått. Jag skriver på. Så drömde jag i natt och alla andra nätter.

Min börda är min, du har din. Jag är satt att foga ord och du att bära världen. En annan odlar potatis och någon vårdar oss när skymningen kommer. På tröskeln sitter någon annan. Hon stöter gurkmeja, ingefära, vitlök och anis. Moderniteten säger fri rörlighet av personer, varor, tjänster men vi vet alla att det är svårt att plötsligt lägga av vårt ok, byta det mot någon annans. Det kallas identitet. Det är också modernt och det går djupt. I våra städer bor vi sida vid sida men de vi gärna träffar, bryter bröd och vilar med, är de som är som vi. Herdarna för sig, hantverkarna på sin kant. Som om vi inte alla vore beroende av alla de andra. Inte minst du som bär världen. Inte minst du. Risgrynen från fältet, skorna av kossornas hud. Hundra händer håller dig, stöttar dig som stöttar.

(Utmaning: Ta en bok. Välj en slumpmässig mening i mitten av boken. Skriv en text baserad på meningen. Du bestämmer själv hur trogen ursprungsmeningen du vill vara. Dina tankar och din inspiration är det viktiga. Berätta gärna vilken bok du valt.)

(Jag valde meningen ”Would he now, this minute, change his life for hers, give her the world and pick up her pestle and mortar?” ur Jeanette Wintersons Weight, som enligt baksidestexten handlar om Atlas som vill komma undan sitt evighetsuppdrag att bära världen)