Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

fredag 4 november 2011

Tillbaka

Han daskar till mig i baken.
– Dags att gå tillbaka ner till Människobyn, lille Mowgli.
Han är så ”på” och ”av”. Full av omsorger när jag träder in i hans lilla boning. Idag stod det bubbelvatten och chilichoklad från Lindt på det blå mosaikbordet bredvid sängen med fräscha lakan. Vi myser och yvs över vår frihet, vår öppenhet och vår vidsyn; att vara hos honom är som att sitta i en platankrona och titta ner över populasen. Och plötsligt har en viss tid gått, en viss mängd orgasmer uppnåtts – eller så är han bara less. Och jag ska ner för den släta barken, omgjorda mina länder och gå tillbaka.

Och det är en lång väg att gå.

Och jag vet inte när jag får ligga däruppe igen.

Och när jag kommer tillbaka vill jag dölja mitt ansikte. Det är för naket. För rått. För skimrande, ännu skimrande, avslöjar allt.

Och jag tänker att jag inte vet om jag orkar en gång till, gå dit bort och svinga mig upp i trädkronors höjd. För all den njutning som finns hos honom, finns det lika mycket smärta och mer när jag kommit tillbaka därifrån.

Och han kallar, kallar åter.

Och jag ilar dit.

(Utmaning: skriv om att komma tillbaka)

6 kommentarer:

  1. Mm..lockar och pockar. Gillar dina ordval "ännu skimrande, avslöjar allt" och "svinga mig upp i trädkronors höjd".

    SvaraRadera
  2. Sannerligen en sant våt skildring, och smärtsam. Synnerligen.

    SvaraRadera
  3. Oj, smärtsamt vacker! Du är så strålande Maria. Jag säger Tack tillbaka. :)

    SvaraRadera
  4. Med ett språk som förstärker smärtan, gör den outhärdlig.

    SvaraRadera
  5. Gillar det könlösa hos "Mowgli" och det djuriska hos "Honom". Väcker tankar...

    SvaraRadera