Den undre vägen

”Det är dags att vi, lågmält men dock, presenterar oss för varandra.” Milt tar han initiativet, styr oss ifrån öppna havet, in mot kobbar och grynnor. Jag vill inte och vill. Smackar fast tungan i gommen för att suga på ögonblicket, göra det allbeständigt. Detta är sista gången jag pratar med honom här i namnlösheten. I sorglösa nick-land. ”Är det verkligen nödvändigt?” skriver jag och jag märker att mina händer darrar litet. ”Ja, för jag tycker att vi ska träffas IRL,” kommer det tillbaka.

Efter chattidens små mjuka bokstäver, hamnar vi i en tid av hårda versaler. Förnamn och efternamn, initial efter initial. Och så ”IRL”, förstås. Detta hot med sin svarta skugga. Per Bondesson heter han. Det finns sex Per Bondesson i Stockholm. Inte för att jag kollar, men ändå. Jag skriver också ett namn.

Och så träffas vi, på en restaurang på Östermalm som jag aldrig hört talas om – men jag har inte hört talas om många restauranger, särskilt inte på Östermalm – och jag är jättenervös och går fel i denna hämmande stadsdel, vägrar fråga folk, måste fråga folk och kommer fram fem minuter över sju. Vad tur att jag gick fel. Annars hade jag varit alldeles för tidig. Jag frågar efter Bondessons bord och när jag i hälarna på hovmästaren korsar lokalen, som excellerar i kandelabrar, ser jag hur han reser sig. Där är han. Han har en paisleymönstrad näsduk i bröstfickan och ett litet skägg. Per Bondesson.
– Karin Lindeberg, hälsar jag och handen darrar synligt.

Det blir en lång kväll. Vi är färdiga redan klockan nio. Jag lär mig denna kväll att man inte ska chatta för djupt på dejtingsajter. Man ska prata om aktieinnehav och huruvida man är pedant eller inte, sådana saker, främst om man är pedant, sådant som verkligen kan ha avgörande betydelse för om man vill ha ett förhållande eller inte. Man kan vara hur kompatibla som helst på djupet, men direkt oförenliga på ytan. För Gunnar Ekelöf hade förstås rätt: ”Det som är botten i dig är botten också i andra.” Vem som helst kan bli din själsfrände när ni slipper yta, sken. Det tänkte han inte på, Ekelöf, när han skrev ”Gå den undre och inre vägen.” Men så hade han heller inte chattat.

(Utmaning: skriv om att presentera)