Primärt behov

Upp som en tupp och iväg nerför trappen! Hissen strejkar och tidningarna samlas därnere i porten – en stund, tills alla stulit sig ett exemplar. Och jag, som sover länge, blir utan. Så också denna lördag, fastän jag kommer ner klockan åtta. Klarar man sig verkligen utan DN? Nej inte en lördag, som är Boklördag. Traskar upp litet modfälld och mycket andtruten, sparkar igång datamaskinen för att fixa mig en SMS-kupong på hemsidan. Där står det ”tidningsfri dag”. Klarar man sig verkligen utan DN? Ja, det måste man göra under dessa omständigheter.

Det var en annan tid, ett annat liv och jag var runt tjugofem, för sista gången uppe i släktmarkerna i norr – fast det fattade jag inte, att det var sista gången, trots att det var begravning. Jag och brorsan promenerade ett par kilometer i grymtande snö till Macken inne i byn. Vitt, vitt, vitt sögs in i våra pupillers djupa hål och vi var på gott humör. Jag skulle köpa tidning, vet inte vad han skulle ha. I stället framför kassan fanns bara Västerbottenskuriren, som jag redan läst hemma hos farfars, och Västerbottens folkblad. Jag frågade efter DN.
– DN?
– Ja, DN!
Stora frågetecken bakom disken. Min bror ryckte in som tolk:
– Hon menar Dagens Nyheter.
– Nej, den ha vi int.
Då sa jag på vad brorsan senare kom att karaktärisera som arrogant stockholmska:
– Klarar man sig verkligen utan DN?
Brorsan ryckte åt sig en påse Gott och blandat, betalade skyndsamt och föste mig ut. Därute fick jag en uppsträckning. I vanliga fall, sa han upprört, fick han skämmas för att jag alltid ska göra misslyckade försök att prata mål när vi är däruppe men nu, när det gällde kontakt med omvärlden, folk vi inte kände, gjorde jag mig uppsträckt och högdragen och förmer och imperialistisk och nedlåtande och...

Sen blev han snällare. När han fått gå två kilometer med mig och vid ungefär vart sjätte steg retsamt härma, på överdriven, släpig stockholmska: ”Klarar man sig verkligen utan DN?” När han fått berätta för hela släkten. ”Klarar man sig verkligen utan DN?”

Ja, det gör man nog. Man gör nog det.

(Utmaning: skriv om det man klarar sig utan)