Maskrosorna fröar in till oss

I år har hon informerat, den tokiga kärringen i huset längst ner mot Snöbollsvägen. Hon är visst kvinnlig präst också. Det borde finnas regler för hur man får handskas med sin egendom och inte. Ja, men faktiskt. De påverkar ju oss också, hennes stolliga idéer. Och hur kan hon ha så lång semester? ”Det rör sig om sju veckor, mellan sjuttonde juni och fjärde augusti” sa hon när hon gick runt i husen här på gatan och på Snöbollsvägen med. Ja, så sa hon i alla fall till oss. Vi vanliga får nöja oss med fem veckor, vi. Stor på sig är hon men hon försöker prata så vanligt som möjligt när hon pratar med oss. De går väl på kurs i att vara trevlig. ”Det blev ju några missförstånd sist”. Det var det enda hon sa om förra sommaren. ”Blev ju några missförstånd så jag tänkte att jag skulle tala om...” … att i år ska den där knarkarbruden eller vad det är vara husvakt igen. ”Hon blir så glad av att ha en trädgård omkring sig.” Visst, visst. I fjol klippte hon gräset en gång. Maskrosorna fröar in till oss som sköter oss men det tänker väl varken hon eller prästkärringen på. ”Beata har haft det svårt, så hon behöver mycket space.” Det var väl en pik till mig för att jag bussade snuten på henne när hon tog dit karlar. Ja, det gjorde Grönlunds med, när hon gav sig ut att vattna landen klockan fyra på morgonen. De visste ju inte om henne. Jag förstår dem. Vi har faktiskt Grannsamverkan mot brott.

Jaha. Så blir det en sommar till med skränig musik, sån där klassisk, och saker spridda över hela gräsmattan därnere så det ser ut som Taikon och tvättlinan full med saker man inte kan nämna, hela sommaren. Det borde finnas förordningar för vem man får låna ut sitt hus till. I långa loppet sjunker värdena på våra hus också. Det är inte rättvist. Det borde prästkärringen förstå.

(Utmaning: ”utanförskap”)