You're my honeysuckle

Every honey bee

fills with jealousy

when they see you out with me...

Falskt nynnar du Fats Wallers ”Honeysuckle Rose” medan du diskar upp efter vår torra frukost. Din stämma är så falsk att jag inte bryr mig. Melodin går upp när den ska gå upp och ner när den ska gå ner, någon särskild ton är det inte fråga om.

You're my sugar – so sweet when you stir it up

Du sjunger i alla fall inte om Jesus! Och du står rakt upp och ner och diskar och idag har du inte kommit med några propåer om att jag ska hjälpa dig. Jag har sluppit din strumptvätt, din rakning, din avhandling, dig.

Jag rakar med kniv, inte hyvel och jag striglar noga efter varje tag.

– Om du ville kunde du dräpa mig med den där, säger du skrattande nästan varje gång.

Jag svänger snabbt ut bladet, tar taget över adamsäpplet. Det är som om det darrar.

– Eller hur? säger du med underlig segervisshet och jag hummar ett “jo”.

Men idag ingen rakning. Jag går ut och tar hand om kaprifolen. Jag vill bara flytta den dit där det är mera ljus men den har klamrat sig fast vid västra spaljén med all sin förmåga. Jag bänder och sliter, är snart helt omfamnad av den. Ska den äta mig och svälja mig som ett Tim Burton-träd? Jag kommer ingenstans. Genom det öppna vardagsrumsfönstret hör jag svagt:

When you're passing by

flowers droop and sigh

and I know the reason why...

Jag ropar förstås men du hör inte. Ingen hör. Det jag kan komma på att göra är att ge mig på de oformliga rankorna med sekatören. Bit för bit klipper jag mig loss. På marken framför mig ett plockepinn av böljande kvistar och en mycket ynklig liten växt som jag förpassar till gaveln på den andra sidan huset.

– Reading time! Kommer du? ropar du när jag står i grovköket och skrubbar händerna.

Tankspritt fattar jag tag om rakkniven, börjar jonglera den mellan fingrarna. .

– Nej, inte idag. Du får klara dig själv.

(Utmaning: “klätterväxt”)