Ur Karins huvud

När Mathilde leker är Karin hennes bästa vän. Karin heter Karin för att det låter som kanten av päls runt Karins turkosa kappa. Man känner med kinden mot pälsen och tänker Karin. Karin, håll mig i hand och för mig genom livet. Karin är större. Minst två år större. Hon vet. Hon vet så mycket, ändå blir hon inte full av tänk och prat när Mathilde viskar hemligheter i hennes öra. Hennes ena ögonlock har hakat upp sig litet grand. Mamma har försökt operera men det har inte gått bra. Marcia på sexårsverksamheten, Marcia med det långa håret, hon gillar inte att Karin är Mathildes bästa vän. Hon ritar med tuschpenna på Karins klänning och en gång till fast Mathildes mamma har sagt ifrån. Men Karin är Mathildes bästa vän, så Marcia tar en sax och sticker in den ovanför Karins öra.

– Vad sa du att det kommer ut, sa du? frågar Marcia med seger i rösten.

– Tänk och prat, säger Mathilde dimmigt.

Marcia drar långsamt ut saxen ur hålet i Karin Till och med Mathilde lutar sig framåt för att se vad som kommer ut ur Karins huvud. Ut kommer en liten ström med sågspån.

– Sågspån!

Marcia behöver inte säga mer. Karin hamnar allt oftare i högen med de andra dockorna och gosedjuren. Högen i Mathildes säng. Hon är inte med överallt som förr. Mathilde förklarar för mamma att Karin fortfarande är hennes bästa vän men hon måste vila, för hon har så ont i huvudet. Karin har ett plåster i håret men ändå rinner sågspånet ut.

(Utmaning: skriv om sågspån)