I mammas famn

”Bättre fly än illa fäkta” sa mamma tröstande till mig men problemet är att jag alltid är på flykt, det är inte bara när jag fäktas det går illa, jag gör allting illa, inte minst mig själv. Jag försökte förklara det för mamma men hon sa: ”Äsch, det är bara ett talesätt” och la in ännu en stor prilla grovsnus. Min mamma gillar klatschiga formuleringar, gärna i form av ordstäv, men hon är inte direkt analytisk. Hon skärskådar inte orden, som jag.

Jag hade återigen smugit iväg mitt i den dyra danslektionen som mamma betalade åt mig. Därför var det extra storsint av henne att rycka på axlarna och bara komma med en fras. Hon hade kunnat påpeka att terminsavgiften är likvärdig med priset för en kortare charterresa. Mamma älskar charter. Har nog aldrig åkt reguljärt.

Problemet är att jag älskar dans, i alla former, och jag tycker att jag har rytmkänsla men känslan försvinner i grupp. Jag blir avig och ovig och tror att alla tjejerna tittar på mig. Det är bara tjejer och så jag, i Högbergsskolans aula, på scenen. Gamla Skatan Österlund, som är gift med teckningsläraren, är danspedagog och leder gruppen. Hon har en käpp, som i Fame. Jag har tittat på Fame tretton gånger minst. ”... fame costs. And right here is where you start paying – in sweat!” Skatan pratar aldrig om berömmelse och jag hinner aldrig börja svettas. Så fort jag någon gång snurrat åt fel håll eller missat ett taktslag ser jag till att försvinna. Och varje gång jag går hemåt nerför backen tänker jag att det var sista gången. Att det ju inte alls är som Fame. Inget ”I sing my body electric”. Och jag blir definitivt inte någon Leroy Johnson.

Jag sa det till mamma en kväll när jag kom hem från dansen – att det är bäst att jag slutar. Hon kramade mig länge, snusdoft och slappa gäddhäng, och sa ”Du gör som du vill, grabben.” Det är så murrigt mysigt i mammas enorma famn och ändå blev jag arg därinne, arg på henne, för att hon inte pushade på. Inte tvingade mig att gå tillbaka. Inte ställde upp på min ambition utan smulade den med sin förståelse. Att hon inte gav mig bilder av framtida möjlighet. Så länge hon finns, tänkte jag. Så länge hon finns kan jag inte bli något.

(Utmaning: skriv om att fly)