Lilla Focus

Till och med i svampskogen kallar de mig det. ”Lilla Focus” säger de och lägger huvudena på sned, precis som om jag hade ett lyte. Bara för att jag kan blomkålssvamp – den som är så enkel, trestjärnig – och bara för att jag vet att karljohansvamp egentligen heter stensopp (porcino på italienska). Jag visar dem på rynkad tofsskivling, som är läcker och ofta bortglömd. Den heter inte rynkad tofsskivling längre, utan rimskivling, vilket jag berättar för dem, trots att jag vägrar byta. Skälet till namnbytet – vilket jag också förmedlar – är att en akademiskt tillsatt namnkommitté tagit fasta på att rynkad tofsskivling faktiskt inte är en tofsskivling. Det nya namnet beror på att det rosaskiftande pudret på svampens hatt liknar rimfrost. Enligt ”Lilla Focus”? frågar gänget. Enligt kommittén, svarar jag förstås och går vidare till att förklara att granblodriska och tallblodriska egentligen är två olika arter men att det inte spelar så stor roll och att de är goda att grilla med vitlök. Blodriska finns det mycket av här på Mälaröarna. Man måste plocka dem unga för de får lätt mask. Nu är det den tredje personen i rad som säger ”Lilla Focus” och jag blir med ens trött, föreslår att de kommer med ut någon vår i stället, så att jag kan visa dem olika sorters murklor. En förströdd stämning uppstår. Amalia sparkar i husmossan. ”Visst, det blir bra” säger Stefan. Som om de hade en osynlig ledare vänder de alla tillbaka mot bilarna. Jag känner på mig att jag inte kommer att få visa dem biskopsmössor, toppmurklor och stenmurklor och jag känner också på mig att de tror att det gör mig ledsen. Sakta travar jag efter dem, ser en hyfsat stor fingersvamp. Gul. Den är lömsk i skogen, kan lätt förväxlas med giftiga arter, och sladdrig vid tillagningen. Det hinner jag inte berätta för gänget. De går redan långt framför mig.

(Utmaning: skriv om svamp)