Jag
är hur som helst en flicka. Men vad som helst kanske kan hända?
Helst, helst, helst, helst, helst. Helst av allt vill jag bli en
pojke. Helst, helst, helst. Så jag gör en tjejig grej. Jag drar de
vita bladen av en prästkrage. Helst, helst, helst. Nej. Det blir
nej. Man får inte bli en pojke. Det har mamma sagt. Flickor är
flickor och pojkar är pojkar men jag har sett i en tidning. Att man
kan operera. Helst, helst, helst, helst. Men jag har en bild i min
hemliga bok. Den har jag också hittat i en tidning. Hur som helst,
den är världens finaste. Kameran kommer snett uppifrån och han är
hälften han och hälften hon. Allra, allra helstast vill jag vara
så. Operera? Man kan väl inte operera på själen?
(Utmaning:
skriv om en förhoppning)
Härlig text med oväntat slut. En text som väcker många tankar.
SvaraRaderaUnderbar. Väldigt underbar.
SvaraRaderaÖmt skrivet om en flicka med djupa tankar.
SvaraRaderaMycket fint skildrat. Gillar upprepning med helst och ordet helstast
SvaraRaderaÖmsint, tankeväckande
SvaraRaderaInte någon lätt fråga. Bra skrivet.
SvaraRaderaJa tankeväckande och fint fint.
SvaraRaderaÄnnu en gång har du skapat en text som får mig att tänka "jaha, så kan livet också vara för någon här på jorden". Själv har jag ingen aning om det är just precis så, men det känns väldigt trovärdigt.
SvaraRadera