– Fräulein
V. är en konstig kropp!
– Vadan
och varför, mein kind?
– Vi
spatserade i jåns nere vid maderna och jag frågade om hon ville
följa med på en vandring till pilgrimskapellet endera dagen. Just
då gick hon ut på en spång och slant så olyckligt med foten att
hon formligen hjulade ner i det djupa diket.
– Ja,
spängerna blir hala i det här vädret.
– Men
vi pratar inte om spängerna, vi pratar om Fräulein V.!
– Nå,
låt höra! Varför är hon då en konstig kropp, som du säger?
– Jo,
vet Mutter, hon skrattade hela vägen! Inte bara när hon landat hårt
på stussen utan från det ögonblick hon slant!
– Sååå?
– Och
ett rent och klart skratt var det, väldigt... vad ska jag säga...
fritt och oegennyttigt.
– Såå?
– Och
hon följde med upp hit till pensionatet så glatt fastän hon var
blöt på hela baksidan!
– Så?
– Hon
följer med till kapellet!
– Och?
– Vet
Mutter, jag tror jag älskar Fräulein V.!
(Utmaning:
”Skratta”)
Å det lät som en kvinna som både män och kvinnor skulle kunna älska. Jag blev glad när jag läste om henne o såg henne framför mig :-))
SvaraRadera"Jåns" säger min man som kommer från Skåne, så det ordet känner jag till :-).
SvaraRaderaHaha! Rolig dialog.
Tack för dagens :)
SvaraRadera