Dö men aldrig tystas

”I faderns fotspår blev det med tiden bara besvikelser” (Harry Martinson, Vägen till Klockrike)

Det är din dag. Jag tar tumvers i din favoritbok, en bok om luffare som även jag har älskat. Hettan klistrar oss vagabonder vid trottoarerna där vi smyger fram, en bok och en flaska fläder som talismaner. Vi ska slå oss ner på Långholmen i kväll för att läsa och minnas. Ja, minnas Måns också, förstås, men mest dig. ”Det blir väl rätt träligt,” hör jag dig säga. ”I faderns fotspår blev det med tiden bara besvikelser,” lägger du till. ”Du gick väl aldrig i din faders fotspår,” protesterar jag. ”Du följde ditt eget öde.” Du sneglar på mig sådär som bara du... Den där vilda blicken. Och jag tänker på er barnsliga konkurrens, din och din pappas. För även om du valde musiken – innan den valde bort dig – var du ännu insatt i din fars område, arkitekturen. Och hur du föraktade hans bankbyggarvärv! Och hur envis du var att det gamla huset ute på ön skulle bevaras! Det låg där som ett ruttnande plockepinn och väntade på att du skulle föra upp det, stock för stock igen. Har de kastat det nu när du är borta? Bunden var du vid din pappa och ön men i din egentliga person var du luffare fri. Jag minns vad jag läste i The Songlines: ”Fråga aldrig en vandringsman om byggråd – huset kommer aldrig att bli färdigt.”

”Skulle du verkligen säga att du följde din far i spåren?” frågar jag försiktigt och för första gången denna din dag skrattar du, som en skälm. ”Inte i ett avseende. Jag kom före honom i graven!” Och det är ju klart. Jag bereder mig på att ömka dig... för familjegraven... och att din far ligger tungt nu på det som är kvar av dig... men förstår att det inte bekommer dig mera. Att det är mig själv jag ömkar och att jag också kan släppa det där. När jag äntligen blir lätt har din röst försvunnit. Jag suckar och köper ett knippe rädisor. Det vet jag inte ens om du tyckte om men beskan passar saknaden. Det är alldeles för tidigt på Långholmen sen men jag höjer detta glas för en poet och en rebell... I flädersaft! Det vet jag att du inte hade tyckt om.

(Utmaning: ”Ta en bok. Slå upp sidan 57. Skriv en text baserad på åttonde meningen på sidan.”)

(Citat även ur Dan Hylanders Hymn till en snubblad vandrare)