Ergo sum.

Ibland sitter jag på tunnelbanan och tittar på alla handväskorna. Säg att det finns 2,64 miljarder kvinnor som är över femton år gamla, tänker jag. Och att sjuttiosex procent av dem bär handväska. Ponera att vi skulle göra det felaktiga antagandet att var och en av dem bara har en handväska så blir det ändå så gott som prick två miljarder handväskor. Och om det tagit varje kvinna i snitt tre timmar att välja just sin handväska är vi uppe i 685 års letande och jämförande. Min räknare säger 685 tusen och jag kan inte tro den. Jag har räknat flera gånger. Man blir matt. Och det här är ju långt ifrån allt. Tänk på alla handväskor som blir över! Som dissas. Som ratas. Som väljs bort. Hur många extra handväskor är i omlopp? Hur många handväskor ratas för varje vald väska? Säkert sex. På lager och på loppisar, på soptippar och i garderober ligger alltså i runda slängar tolv miljarder handväskor och skräpar. Handväskor som ännu väntar på sin bärare. Vid det här laget i tänkandet är jag inte bara trött, jag är sorgsen också. Det var sånt här, bland annat, som Mao ville komma åt när han såg till att alla klädde sig lika. Hans handväskpolicy har jag inte kläm på men man anar ju. Ska då Mao vara enda alternativet till att vada i handväskor? Där får jag en idé. Tänk om alla gjorde sin egen handväska. Det vore fint på alla vis. Och så kunde några göra ett par stycken, när de ändå höll på, åt funktionshindrade, som inte själva kunde göra sin. Och så bleve det väl nån överhettning för nån manisk människa som knåpade ihop tjugosju väskor eller så – och så var karusellen igång igen.

För det är ju det, också! Det är inte det minsta statiskt. Folk köper och kasserar handväskor i sina helt egna tempi, en del i rasande takt, andra nästan aldrig. Globalt sett är det dock en virvel av handväskor. Det är väl därför vi inte märker det uppenbara: att vi är omgivna av massor av handväskor, helt enkelt.

Sådär sitter jag och tänker. Odenplan. Rådmansgatan. När jag kliver av känns det som om jag har tänkt på varenda individ som äger eller har ägt en handväska, så trött är jag. Jag tänker just aldrig på annat än handväskor. Nu menar jag på handskar, jackor eller så. Det är nog tur för min hjärna.

(Utmaning: ”Tänka”)