Droppen

Det sjunger i hustruns huvud, inte av slaget över tinningen, utan samma sång som spontant kom över hennes läppar när maken kom hem efter – som han påpekade själv – tio timmars och sjutton minuters arbetsdag och fann kranen i köket droppande. Han påpekade även att det inte var första gången. Därav slaget – men det påpekade han inte, utan lät det vara underförstått. Vid slaget for hon iväg en bit över köksgolvet, snubblade över en pall som stod olyckligt mitt på golvet och hamnade faktiskt raklång med kinden mot köksmattan. Där ligger hon och sjunger ”Droppen Dripp och Droppen Drapp” och hon lyckas nästan göra det i kanon med sig själv, ända tills maken kommer tillbaka in i köket och säger mellan tänderna:

– Sluta sjunga den där låten, annars stampar jag dig på huvudet.

Då finner hon för gott att höra upp.

(Utmaning: ”Droppa”)