Käre D.,

”Why does ardour pass?” (tredje meningen på sidan 90 i Jeanette Wintersons Written on the Body)

Ditt brev når mig en blöt december. På omvägar når det mig, jag lever nu i en vittrande gammal gruvarbetarbostad med min man. Ja, min man är kvar. I en likadan bostad bor min mor. Jag går till henne på tre minuter.

Det är snällt av dig att skriva. Jag klandrar dig inte för din tystnad. Inte heller jag har ju skrivit. Alla år...

Såg du mig nu skulle du aldrig känna igen mig. Det är inte bara min kropp som jäst och lagt sig i veck och drivor runt en kärna som, skam till sägandes, fortfarande existerar – mitt själv har jag aldrig blivit av med. Inte bara min kropp, utan också min ande har förändrats! Jag vet hur du minns mig, för så minns mig alla: du minns mig som gnistrande, sprakande, med levande liv. Allt detta har falnat. ”Nu kan man ha dig i möblerade rum”, säger min ålderstigna mor, som visst är den enda som är nöjd med de förändringar jag undergått. Vi tillbringar dagarna med att spela canasta. Till min man säger jag att jag hjälper henne och det gör jag väl. Sätter upp en lampa här, tar ett tag med en rotborste där, diskar ett par tallrikar nu, far över med dammsugaren då. Hit och dit. ”Det är frid runt dig nu,” säger hon och för min hand till sin lena kind och jag vill tjuta: ”Letargi är inte frid!”

Min vän, det är med möda jag har skrivit dessa rader. Jag inser att jag inte på länge egentligen delat något med någon verbalt. Jag vandrar här mellan min gamling och min man och det är en så fysisk tillvaro. Jag undrar om du kan förstå. Jag gör mig inga föreställningar, inga teorier. Det tycker du nog är bra men jag känner att jag har förtvinat, särskilt om jag jämför med de visioner vi hade för femton år sedan, tjugo. Så är väl säkert också min utmaning denna: att leva kvar i ett misslyckat liv, eller i alla fall ett liv som drastiskt ändrat riktning, och se det så som det är. Det är inget speciellt med det. Det är allas vår utmaning: att leva med i det som sker och se det.

Nu faller ytterligare en bit av putsen. Murbruket i väggarna liknar tvättsvamp. Vi går med dubbla sockar och torgvantar inomhus, ändå har det ännu inte blivit kallt.

Tack för din omsorg.

M.

(Utmaning: Ta en bok. Slå upp valfri sida, mitt i boken. Skriv en text, baserad på tredje meningen på sidan. )