Julstämning

Mormor stickade mig ett par raggsockor i julklapp i år igen. Jag väste till morsan att hon borde upplysa sin mor om att vi lever på 2010-talet. En hundring nedstoppad i ena sockskaftet... Vad räcker en hundring till i dessa dagar? Wakey, Granny!

Morsan började grina. Sa att mormor har många barnbarn och stickar av kärlek och tänk på barnen i Syrien och när mormor var barn fanns det bara grankottar att leka med... Jag försökte föra upp diskussionen på ett mer samhällsekonomiskt plan och säga att... öh... att man inte får mycket för en hundring, helt enkelt. Morsan fortsatte gråta tyst och så la sig min styvfar Lasse i och viskade att mormor fått en ny sjukdom och kanske inte skulle finnas nästa jul. Då reste jag mig och gick. Jag hade ändå sparat mormors julklapp till sist.

Jag gick ut och träffade Aron. Nästa jul vill jag ha som dom. Alla vuxna swishar pengar till alla unga och nån gång före jul går släkten ut och äter julbord tillsammans. På julafton träffas de som vill virtuellt över Minecraft. Arons föräldrar har, unbelievable enough, inte ens nån sån där ful, trekantig elljusstake. Inte i nåt fönster. Aron var helt ledig, för hans föräldrar hade åkt på spa. Vi satte oss i hans vardagsrum och drack starköl och räknade pengar. Han hade fått 3600 av sin släkt. Cool as ice, twice as nice! Jag blev varm i magen, fast jag själv bara hade hundralappen att komma med. Det var väl julstämning jag kände.

(Utmaning: ”Vill ha”)