Erfara en gräns

En gång, i en vansinnig glipa mellan hypomani och döden, befann jag mig på en torr skogsväg i Småland. Jag var på väg till Blekinge, utan bil, utan pengar. Det var sommaren 1997 och det var bromsår. En man som tyckte jag var underbar såg mig trycka ett groblad mot ett bromsbett på vaden. Än mer underbar var jag för honom då och vi klättrade upp i ett jakttorn invid vägen. Jag blundade men det var genomskinligt mellan mina ögonfransar. Jag såg att han försökte pussa mig och drog mig undan. Det var hans bil jag hade hittat ett par timmar tidigare, en Fiat 125. Nyckeln hade suttit i men jag var inte så grym eller tokig att jag tog det gamla åkdonet. Jag minns inte hur jag kom till Blekinge, bara att kjolen blev riven i en risig gränsskog och att utgallrade grangrenar gned mot mina bara ben och att jag ändå inte var på rätt sida gränsen efter den prövningen. Blekinge var bara två mil bort men det ville ingen smålänning tillstå och telefonkatalogerna visste inget om den andra sidan gränsen. Jag tänker på det här när du ska låta tatuera in en planta groblad på din kropp, grobladet och månens faser. Ja, för dig kan jag nog berätta, inte bara om detta, utan också om rhododendronskogen och stumheten och skooffret, samma resa, samma saga; men jag vill inte, för jag kan inte tillstå hur underbart det blev när jag kom fram.

Utmaning: ”Välj 5 ord på bokstaven G och skriv en text som innehåller minst 2 av dem.” Jag valde orden genomskinlig, glipa, gnida, grym, groblad