Det
gäller rå-, det gäller rå-, det gäller rådjur
likaväl
som det kan gälla en älg.
Det
gäller rävar och kaniner och små smådjur
likaväl
som det kan gälla dig själv...
Vissa
dagar är inte Tranströmer störst. Dessa dagar får Björling
stryka på foten. ”En
drömd konsert...” Va?
När det finns något som heter Djurens brevlåda!
Tidernas bästa barnskiva, upphittad under sorgliga omständigheter
bakom en sjuttiotalsbokhylla i grön spånplatta på en vind som
doftar mögel en sådan dag när pappas gamla stereo visar sig ha en
fungerande nål och vi tar paus från planlöst plockande i damm och
spindelnät, sätter oss i ringen och vrålar i stämmor:
Hur
ska jag göra för att komma över vägen?
Hur
ska jag göra för att komma över dit?
Här
har jag stått nu och väntat flera veckor
och
alla bilarna de bara kör förbi...
och
det känns som om just den refrängen både får oss att fatta och
hjälper mamma till en fridfull passage över Styx äntligen, efter
att ha fastnat i nån bardo på vägen. Susanne gråter av lättnad
och piper: ”Jag vill faktiskt ha ryan som Arne knöt till henne.”
”Vilken rya är det?” frågar vi andra. Det är en tuff rya i
femtiotalsmönster som det visar sig att mammas lillebror gjorde åt
henne när han gick på läroverket. När vi sitter här och James
och Karin sjunger vidare om svanar som simmar upp-ooh-ner och humlor
som haft det jobbigt dyker berättelserna upp, om rånjärnet och om
vedklyven och om basfiolen, förstås. Berättelser som ger våra
föräldrars liv konkreta konturer tills skivan är slut och långt
efter det. Så reser vi oss, en efter en, och börjar rumstera bland
grejerna med större tydlighet. Det är inte fult längre att vilja
ha. Och soundtracket är kvar i våra sinnen. Det är vackrast när
det skymmer och vi sjunger mjukt och unisont från källare till
vind: Viiiii är en
koloniiii kan inte låta bliii att sjunga denna melodi...
(Utmaning:
”Gäller”. Stort tack till James Hollingworth och Karin Liungman
(och Tomas Tranströmer och Gunnar Björling och Pär Lagerkvist och
alla andra poeter, stora som små))
Un-der-bar. Det lekfulla, både i temat och rytmen. I allt mörker bär texter som den här ett slags ljus. Trots att den egentligen är sorgsen. Också.
SvaraRaderaAll poeter, stora som små...
SvaraRaderaSnyggt. Livet.
SvaraRaderaNjuter.
SvaraRaderaBra skiva, bra text.
SvaraRadera