En modest liten historia

Hon kom efter mig i Konsumkön. På huvudet hade hon en så kallad fårfitta, fast det var en exceptionellt varm advent.

– Det var en modest liten chipspåse, sa hon och log mot mig där vi stod och rafsade ner våra varor i plastkassar.

Det tog en stund innan jag förstod att hon talade till mig. Eftersom det var fredag hade jag köpt en påse grillchips i vad jag vill kalla pubstorlek. Jag övervägde att svara henne, hon hade en seriös framtoning – i alla fall verkade det så just då – men jag hade en känsla av att ”modest liten” torde vara en tautologi. Jag strök mig över skägget och bara nickade, som tur var.

Det tog nämligen ytterligare ett ögonblick innan jag förstod att hon talade till alla, utan undantag. Det är också en tautologi. ”Alla, utan undantag”.

– Jag är också från Dalarna! sa hon på stockholmska till en mor och hennes tonårsdotter som visade sig vara från Norberg.

Norberg ligger i Västmanland men hon fortsatte, denna gång genom att rätta en dam som frågade efter vitmossa.

– Fönsterlav heter det. Det är inte en mossa, även om de flesta tror det.

Plötsligt krusade hon ihop hela ansiktet och såg ytterst fundersam ut – faktiskt riktigt söt där ett ögonblick, med en sky av morotsrött hår. Och så fårfittan!

– Jag kan inte komma ihåg skillnaden mellan en mossa och en lav. Jag har kunnat det.

Jag tyckte att det stod en spegel av tårar i hennes ögon men jag är inte säker, för jag slogs av att jag stod med min packade kasse i handen och bara betraktade henne. Jag vände helt om och snubblade nästan över en julgransliknande ställning av papp, där julstjärnor och amaryllisar var uppställda till försäljning. Hon hade börjat en konversation med en man i brun manchesterjacka men jag kunde inte höra vad de sa. Skyndsamt trasslade jag ut benen och lät mig sugas ut av butikens automatdörrar, ut i rusk och regn, över vittrande cementplattor, asfalt och makadam till min bostad, som är en tvårumslägenhet på tredje våningen i ett fyrtiotalshus utan hiss.

Efter maten plockade jag fram min modesta lilla chipspåse, utförde det berömda Estrellarycket (fast det var en påse från OLW) och åt långsamt chips efter chips, som jag brukar på fredagar, men den här fredagen spökade bilder i mitt sinnes öga som inte ville ge mig någon ro. De var av henne, förstås. Var hon en galning eller var hon lik mig? Ja, lik mig var hon inte, hon var ju social, men hon verkade intresserad av tillvaron och tingen på ett sätt som fick mig att känna försiktig frändskap. Vad jag visste hade jag aldrig sett henne förr. Det var antagligen ingen idé att spana efter henne på Konsum. Påsen tog slut men inte mina tankar på henne.

På natten drömde jag om en ljusvarelse med rött hår som nedsteg till mig och ställde mitt livs fråga. Jag rörde läpparna och tungan men inget ljud kom ut. Det gjorde ont. På morgonen vaknade jag och kom ihåg att en lav är en svamp i symbios med en alg medan en mossa är en växt. Det var inte så konstigt att jag kom ihåg det, för det hade jag slagit upp redan på eftermiddagen när jag kommit hem.

(Utmaning: ”Nicka”)