Välja kärlek

Nu ligger hon bland tusenskönorna som är spridda under körsbärsträden, skådar trädens fraktaler och känner sig klok och rusig. Igår trolovades hon med Henrik, en enkel ritual men hon är förvandlad. Det är som om det var först igår hon förstod vad kärlek är. Att den existerar. Att den är ett val. Och hon inser att hon utan att tänka på det sett sina föräldrars äktenskap som norm. Kärleken som någon gång under hennes tidiga barndom blev nominell och samtidigt försedd med piedestal. Sammanlevandet som blev en praktisk affär. Mammans gnat och pappans tilltagande tystnad. Glädjen som blev en funktion av ytliga saker – en ny klänning, framgång på en utställning. Lycka fanns där inte och att efterfråga den var både naivt och tabu.

Detta är nya tankar. Hon har aldrig sett det klart förut. Inte att undra på att hon är en så gammal brud, att det tagit henne ända till tjugofem att frigöra sig från föräldrarnas mönster.

Det frasar i gräset. Någon kommer mot henne.

– Här ligger du och drömmer, säger Henrik.

– Drömmer! Jag tänker tankar som är livsviktiga för dig och mig.

– Som?

– Att vi ska välja kärlek. Varje dag.

– Låter fint. Upp med dig nu. Det är ännu kallt på marken och vi måste gå på visiter.

– Domdera inte med mig!

– Jag domderar inte. Vi bestämde att vi skulle träffas tre och göra visitrundan.

– Allt beror på vilken ton man använder.

– Förlåt då. Ska vi gå?

Hon rullar vigt upp från marken, de kysser varandra inom fullt synhåll från de blänkande fönstren och han lägger armen om hennes midja.

– Välja kärlek, viskar han. Det låter fint.

(Utmaning: mönster)