Kvinnan med fåglar i håret

Hon kallas ”kvinnan med fåglar i håret” men det är ingenting romantiskt med henne, inte alls. Duvslaget måste skrubbas varje dag för att det är så fullt av skit. Skit och fjädrar. Visst, fortfarande ger det en känsla av triumf när duvorna kommer tillbaka men de kommer sällan med de svar hon önskar. Hon är för otålig och vild. Denna sanning kontemplerar hon medan hon knäskurar, med vänligt kuttrande duvor på axlar och huvud. Hon kommer inte ens ihåg hur det senaste budskapet till mästaren löd. Det enda hon vet är att det lika gärna kunnat stå ”Är jag inte vis?” för det var det hon ville säga och därför sa. Korkat. Hon lyfter upp vänsterarmen för ögonen i skam. Då kommer Beata, den helgråa duvan in med svaret. Hon väljer vilset mellan iver och skam och befriar Beata från brevet. Där står bara: ”Betänk den kunskap som gått förlorad i information. Betänk också den vishet som gått förlorad i kunskap.” Med hängande armar lämnar hon duvslaget och vandrar nerför klipporna mot sin stuga. Förflyttad tillbaka till början igen. Hon kan inte tolka det på något annat sätt. Varje gång gör det lika ont. För varje gång blir det en allt mer angenäm plats att vara på. Början.

(Utmaning: information)