Limpan

Hon har skurit sig på potatisskalaren. Det är det ena. Ytliga blodkärl, fuktig hud, mycket blod och jag tröstar. Sen kommer det andra med kraft:
– Jag har faktiskt sagt till Mia att cigarrettlimpan ligger i fruktkorgen.
Hon stirrar på mig över glasögonbågarna. För ett par veckor sedan såg det charmigt ut.
– Va?? säger jag.
– Det är det som är grejen med er ordningssamma som flyttar allt till det ni tror är det rätta stället. Ni anar inte att vi bohemer kanske också har ”rätta ställen”, även om de verkar märkliga för er.
– Men vad pratar du om? Vilken Mia?
Jag lägger tyngd på vartenda ord.
– Det här är bara ett exempel men ett talande sådant. Jag lägger cigarretterna i fruktkorgen, går in och pratar med grann-Mia, får höra att hon behöver cig, säger att hon kan komma in och hämta om jag är borta – och så flyttar du på limpan!
– Nu förstår jag. Det handlar om att jag en enda gång lyft upp din post från golvet. Därför är jag misstänkt. Dina cigarretter kan jag ganska säkert säga att jag inte har rört.
– De ligger på arbetsbänken nu!
– Jag har inte rört dem. Det var du som lade upp frukten.
– Skulle jag själv flytta dem från fruktkorgen när jag sagt till Mia att de finns där? Tror du jag är mör i hjärnan? Det var ändå bara ett exempel. Jag flyttar tillbaka dem nu. Se!
Hon stampar ut ur köket, in i lägenhetens enda rum.
– Hjärtat... säger jag bedjande.
Inget svar. Jag hör hur hon slänger sig på sängen. Matlagningen är lämnad åt mig. Jag fortsätter skala grönsakerna. Plötsligt ett par armar runt min midja. Hon hulkar nu.
– Älskling, kan du förlåta mig? Jag flyttade dem när jag stod i telefon. Kommer ihåg det nu. Det var så svårt att få ur en ask ur limpan med en hand. Jag måste bara ha lämnat cigarretterna på bänken.
Jag vrider mig runt, besvarar hennes omfamning. Hon är inte riktigt lika mjuk. Det finns en stelhet mellan oss som kräver ett litet avstånd.

(Utmaning: skriv om en avhyvling)