Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

fredag 30 juli 2010

Myrland

Den här gången tar vi cyklarna. Vi sneddar över Ramviks tomt, sen tar vi grusvägen bort mot Gölen. Gölen är ett stort, dyigt hål. Vi gissar på att det är en meteorit som fallit där då, när jorden var ganska ung. När vi kommer fram lutar vi cyklarna mot varsin spenslig tall, tar hinkarna av styrstängerna och börjar gå på den fjädrande mossmarken. I din hink ligger termosen, jag har bullarna i min. Det finns inga hjortron i skogskanten i år och knappt några på myren. Många steg för varje bär. Knäa, knäa, knäa, böj; knäa, knäa, knäa, böj. Det gäller att försätta sig i en närvarons trance. Att tänka riktigt går inte. Det vore för tungt för benen. Knäa, knäa, knäa, böj. Lufsandets harmoni. Och nästa gång jag tittar ner i hinken är bullarna försvunna, täckta av dimmigt brandgula bär.
– Ska vi fika? gastar jag mot dig.
Det är så, att vi ska fika när matsäcken inte längre syns. Du höjer handen med tummen upp och vi går mot stenen, den rektangulära, som vi lekte var en kista vid otaliga begravningar när vi var små. Jag påminner dig om det. En tyst sekund innan vi kommer igång i Ovan där. Du lägger på en fin överstämma. Det är du som är musikalisk. Jag känner hur jag slirar på melodin när du inte är med och stöder mig.
– Goda bullar, säger du sen.
Benen är redan stumma och litet stickiga. Vi ska plocka ytterligare två gånger så mycket som hittills.
– Du är min bästa syster. Med dig kan man vara tyst, säger du när kaffet är urdrucket och vi reser på oss.
Din bästa syster. En muskel i bröstkorgen spritter och jag ler. Det ger något att tänka på. Men inte nu. Knäa, knäa, knäa, böj.

Jag ser inte björnen förrän det är för sent. Du kan inte heller ha sett den. Du vänder helt om och börjar försöka springa. Björnen efter. Med ett effektivt slag spinner den dig runt och river dig sedan i hjärtat. Döden är inte ögonblicklig men nästan, det kan jag se.

(Utmaning: skriv om en utflykt)

9 kommentarer:

  1. Paradisliknande inledning. Bärplockning i trans. Oväntad avslutning. Blodigt. Olikt dig.

    SvaraRadera
  2. Oj det var ett oväntat slut. Satt just och kände igen mig när det gällde bärplockande när björnen slog till. Otäckt (otäckt bra :-)).

    SvaraRadera
  3. O, vilken underbar inledning jag var ute på myrmarkerna bortanför farfars gård i skogen och knäade på i takt med textens flyt :-)
    Hårt slut, bra kontrast till känslan i den inledande delen, då sorgen i HP:s inre i alla fall för mig därmed kändes extra mycket.
    Tyckte väldigt mkt om denna mening: "det är så, att vi ska fika när matsäcken inte längre syns." och "En tyst sekund innan vi kommer igång i Ovan där. Du lägger på en fin överstämma." Jag är med där ute på myren på stenen och börjar sjunga med i mitt huvud :-) Jättebra tyckte jag - dock njöt jag nog "innan tragedin" mest.

    SvaraRadera
  4. Usch! Vilket grymt slut. Jättefin text som både sätter igång tankar och film i huvudet.

    SvaraRadera
  5. Haha;-) Numera vet jag att man ska närma sej björna och yttra att man är mänska. Inte springa.
    Så förtjust i resonemanget om närvarons trans, att man inte kan tänka riktigt. Ja. Och så omkvädet böj, knäa. Lufsandets harmoni. Ja, jäklar!

    SvaraRadera
  6. TAck för kommentar - satt och korrekturläste det precis som du kommenterade :-/ - såg inte att det var så himla mycket då jag la in den. Knäppt att sabba läsningen med sånt.
    Ha det gott.

    SvaraRadera
  7. Ja bra. Tyckte mest om första styckena innan vändningen.
    Fin tempo förändring i texten och super språk som alltid.

    SvaraRadera
  8. Läste läste njöt. Du försatte mig i trance. Ända till slutet. Usch. Det var oväntat.

    SvaraRadera
  9. Jag tänkte där mitt i allt det vackra att jag blir så glad av att läsa dina texter. Sedan kom ett minst sagt överraskande slut som förändrade stämningen totalt. Det blev särskilt tragiskt efter meningen "Du är min bästa syster." Riktigt bra!

    SvaraRadera