Kärleken är enkel, mycket enklare än hatet. Båda gror i tystnad och i larm. Mitt i min dröm ser jag ett skepp möta horisonten. I drömmar betyder skepp inte resa, utan krig eller plundring. Farliga saker, en älskad som kan dö eller lemlästas. Du är med på den båten, jag vet det. Jag vet och jag ser bullrande krigsscener framför mig. Du kan gå förlorad där. Vad ska jag be om? Att skeppet vänder tillbaka med oförrättat verk eller att du lemlästas och jag får sköta dig i alla dina dagar? Sätta tamponader på dina inflammerade armstumpar, vara de ben du saknar, älska din torso och ditt kloka huvud, göra dig tillfreds. Självklart ber jag om att skeppet vänder. Att det blir kärleken som vinner, den enkla, den som säger: ”Du är trött och smulig av skeppsskorpor, får jag ge dig en bigarrå?”
(Utmaning: skriv om oväsen)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Underbar slutrad på en filosofisk text.
SvaraRaderaKärleken är aldrig enkel, även om man önskar den vore det. Vacker text, härlig slutrad.
SvaraRaderaNej, kärlek är aldrig enkelt. Tänkvärd poetisk text.
SvaraRaderaNär du skriver, då känns det som om jag klottrar. Nej, inte känns, det är så! Du skriver! Och givetvis ber jag dig att inte ens milt protestera nu ;)!
SvaraRaderaJag njuter av att få läsa ditt och nöjer mig med avslappnat klotter (bara jag når dit en dag).
Ditt är så bra.
Tyckte mycket om slutraderna, innan dess hängde jag inte riktigt med på skutan (om du ursäktar den klumpiga ordvitsen, kunde inte låta bli). Men det är nog mig det är fel på, jag är dödstrött idag.
SvaraRaderaSvårt beslut - jag skulle oxå låta kärleken vinna o få bjuda på bigarråer. Alltid lika poetiskt välskrivet!
SvaraRaderaBra******
SvaraRadera