Bräckliga
skärvor. Först när jag slagit sönder ser jag klart. Nej. Jag såg
klart sekunden innan jag slog sönder. Det var därför jag trasade
sönder med min knutna näve. (Jag tänker mig förresten en spegel
här.) (Gav jag en ledtråd för mycket nu?) Du ska veta att jag inte
har behov av att vara vacker... sjunga vackert... lyssna vackert....
Och jag vill inte alltid skriva vackert... Jag vill att du ska minnas
mig som ett slag i ansiktet – mitt eget ansikte. Ett slag som
krossar bilden av detta ansikte. Se där: en massa skärvor att gömma
sig bland. Jag är aldrig dold.
(Utmaning:
skriv om något glasklart)
Explosivt.
SvaraRaderaSkört och starkt på samma gång. Jag tycker om texten.
SvaraRaderaTolkar olika för varje gång jag läser :-)
SvaraRaderaVad mycket som ryms i den här texten. Gillar särskilt "skärvor att gömma sig bland".
SvaraRaderafint skrivet!
SvaraRaderaDet som jag gillar är att våga skriva fult och stökigt. "Jag vill att du skall minnas mig som ett slag i ansiktet." och så fortsättningen. Power to you.
SvaraRaderaMöjligt att du är klyftig, men jag är klyftigare!
SvaraRaderaTack för hjälpen!
Jag gillar också det starka och fula - att t.ex. våga skriva om känslor som inte får finnas. Starka ord - jag vill att du ska minnas mig som ett slag i ansiktet. Du får ta mig som jag är, trasig ... tänker jag.
SvaraRadera