Bokslut

Igår sa Tage att jag var en sprätt. Att jag gick som en sprätt när jag var på väg ut för att spisa middag sa han. Men, sa jag, det var bara för att jag var så stolt och förnöjd över mina räkenskaper. Jag slutförde dem just igår och de stämde på öret och hundratalen stod jämnt över hundratalen och tiotalen stod jämnt och så vidare. Ett enda tusental hade jag i kolumnerna i årsboken – i summeringsraderna var det förstås flera – och det stod med en flämtning till blanksteg före hundratalet. Så nätt. Så prydligt utan att vara ostentativt. Om jag inte vore jag själv skulle jag buga. Nej, nu blir jag generad. Mina kinder färgas röda som det lankiga röda bläcket som skiner som sillblod i debetkolumnerna. Men vad är det för fel på en bokhållare som är stolt över sina böcker? Särskilt stolt är jag över att vara bokhållare åt Miss Esther på hennes Etablissemang. Den vila och den hugsvalelse som detta Etablissemang skänker åt herrarna i stadens högre skikt borgar för goda beslut och kraftfulla handlingar. Det är något att vara stolt över, liksom de måttstocksräta kolumnerna och summorna utan fel. Denna enda dag på året – låt mig vara en sprätt!

(Utmaning: skriv om bokslut)