Det
var du som började dra iväg med mig till morsan. Jag kallade det
seanserna. Vi satt i hennes vardagsrum och William Morris-tapeterna
föll in över oss, tillbakahållna endast av de gräsliga
jugendlampetterna, fyra på varje vägg. Du lade fram din sak (ex:
hon vill inte skaffa bil) och så bad hon att jag skulle kommentera
(ex: vi har inte råd med bil) och så kom utslaget (ex: det är nog
bäst att ni väntar med att skaffa bil). Modern som parterapeut i
vinrött och grått. Eller familjerätt. Mina kommentarer skar alltid
som en vass kniv genom mammas mjälla hjärta och ibland fick jag
bättra på hennes utslag, så att de skulle ta in mer av dina
synpunkter.
Seanserna
var högtidliga tillställningar för dig. Du såg ut som en pojke på
en skolavslutning när du harklade dig och började förklara varför
vi kommit. Morsan, vars tålamod aldrig varit det bästa, hade öken
i ögonen under dina utläggningar. Och tapeterna krullade sig men
lampetterna höll måttet och efteråt kunde hon anförtro mig att
hon tyckte du var litet larvig.
– Det
är kulturen... sa jag vagt.
– Kultur
eller inte – han är ju en vuxen karl.
– Men
de gör så. Går till de äldre. På sätt och vis är det ganska
fint. Han har förtroende för dig.
Då
sken hon upp.
På
hemväg – det var inte så långt – gav jag livaktiga inblickar i
min barndom och mammas alla förhållanden. Vi hade en ramsa, sex
anledningar till att morsan inte var den mest lämpade att ge råd i
relationsfrågor. Jag skanderade:
– Kjell,
Tage, Lennart, Bengt, Torsten...
– … och
Åke, la du till.
Ändå
tog det bara tre veckor, så ville du dit igen. Jag försökte med
ramsan (”Kjell, Tage...”) men den funkade aldrig före en seans.
Jag suckade och följde med. Sällan visste jag vad det skulle komma
att handla om. Inte för att vi hade så många trätoämnen, utan
för att du kunde fiska upp saker både från periferin och det
förflutna och med vidöppna ögon göra dem intressanta. När
bilfrågan kom upp för fjärde gången, rådde morsan oss att göra
slut.
Jag
har aldrig blivit mer förvånad.
Utom
när du sa att du var överens med henne om det.
(Utmaning:
”överens”)
Tapetvalet...
SvaraRaderaIntressant som alltid.
SvaraRaderaJo du kan få till det du och det där korupta slutet man liksom får läsa en gång till för att än en gång fundera skratta lite åt svängen som kankse egentligen inte var rolig, men ändå lite rolig.
SvaraRaderaEn av dina roligare: "parterapeut i vinrött&grått", det mjälla hjärtat, ramsan och ett snyggt slut.
SvaraRadera