Vi är bara så.

Människor är att tala och vara tyst med. Jag söker alltid din skugga men landar i det konkreta: nakenheten. Några skorpsmulor. Din Listerinedoftande mun. Vi är inte spännande längre. Vi är sådana människor som vem som helst nu: handlar varje dag på Ica, tunga kassar. Tittar på brännboll i skymningen. Blir kallare än vi tänkt. Dricker O'boy och borstar tänderna igen. Ja, våra dagar. Inget att hicka över. Det är bara på lenheten, din arms insida, som jag känner igen dig från förr, när du varje dag bytte skepnad.

(Utmaning: ”nakenhet”)