Under mangoträden

Nu har du skrivit till mig igen och jag blir rörd. Förra gången hade du publicerat din första bok, nu är det den andra som snart är färdig. Den första gick du dräktig med i tjugo år och jag var delaktig i den, vi hade pratat om några tidiga utkast på luncherna på Shanti Vihar, då, när vi var vardagskompisar, när du cyklade om mig i bilköerna på Duplication Road. I morgonsvalkan. Under mangoträden. Det är så lätt att romantisera sin ungdom. Duplication Road heter förstås Duplication Road för att den löper parallellt med Galle Road. Då var jag en levande Colombo A-Z. Nu skulle jag inte kunna ta mig från ena änden av stan till den andra.

Vardagskompisar. Men inte riktigt ändå. Jag såg upp till dig för mycket. Såg ditt intresse som snällhet. Vad vi är rädda för är vår egen storhet, tror jag Nelson Mandela sa.

Men mitt i mitt minne av dig finns dagen, den där dagen under utegångsförbudet som jag tillbringade med dig i trädgården på Stag Place, innanför de låga murarna. Den dagen var sol silad genom grönska, ingen rädsla var där, och den var evighetslång. Som paradiset var den, ty vi läste och skrev och jobbade och åt jakfrukt. Och pratade. Yppade äntligen vår hemliga dröm, den som de andra biståndsarbetarna inte delade med oss: att få stanna. Att få fortsätta leva där.

– Det är lättare för dig, sa du vänligt. Du kan gifta dig med någon här.

– Det kan väl du med!

– Äkta män får inte automatiskt uppehållstillstånd.

Jag hann inte mer än fara hem förrän du blev tillsammans med Sonali. I slutet av året var ni gifta. Snart tjugofem år sedan och du har fortsatt alldeles rakt med att vara exakt du. Du skulle säga att jag litet vindlande och krokigt fortsatt vara jag. Skillnaden kanske inte är så stor.

Ett litet utdrag ur den nya boken skickade du med mejlet och visst, det har gått tjugofem år men det känns som om jag sett även detta material redan när det var ett embryo. ”I'm proud of you and envious” skriver jag i mitt svar. Jag hoppas att du ska tro att jag syftar på publiceringen.

(Utmaning: ”Livskamrat”)