Timern på trettio

Skedarna i sina askar tätt intill gafflarna, putsade och klara. På spisen en stor köttgryta. Det kan aldrig misslyckas. Då är det kinkigare med klyftpotatisen... om han inte kommer hem i tid. Man kan köra den i trettio minuter och sen låta potatisbitarna ligga kvar i ugnen på eftervärmen. Då hålls de varma utan att det är risk för att de bränns. Nu blir hon nervös. Det får inte ske men hon blir det. Och osäker på allt hon kan. Trettio minuter? Tvåhundratjufem? Små svettfläckar på annonsen på glättat papper, som hon håller som en sköld mot bröstet. Hon upptäcker vätan, lägger tillbaka pappersbiten under duken. Tänk, det är ett ställe han aldrig har upptäckt! Det uppenbara. Hon har ärvt det av mor som fört det vidare från sin mor. Portotabeller. Horoskop. Klipp och drömmar. Allt om henne skulle kunna utläsas ur dessa lappar. Och nu överst annonsen från Yh-utbildningen till skadereglerare. Hon sneglar bort mot spisen. Trippar dit, några steg. Smakar åter av grytan och blir lugn... för en stund. Idag är dagen! Annonsen har legat i fjorton dar och hon vet att hon skulle kunna... In med potatisen. Timern på trettio. Om hon svettas så här mycket kan hon inte. Om hon börjar darra också får hon inte. Hon bannar sig själv. Hon har lagat hans älsklingsrätt, till och med offrat litet mögelost på såsen,och så pallar hon inte trycket. Om inte idag, så när?

Nyckeln i låset. Hennes själ lämnar henne genom fotsulorna. Hon tittar på timern. Det har inte gått en kvart. Han kommer hem och hon har inte middan färdig. Hjärtat galopperar. Nu gäller det att rädda skinnet.

– Hej, vad du var tidig! raspar hon som ett häftstift mot aluminiumplåt.

– Du vet att Börjesson ofta sänker trallen på onsdagarna.

Han pratar med myndighet. Han har just klivit in i sitt eget rike. Hon suckar, tittar uppfordrande på ugnsluckan. Idag vore det inte dumdristigt bara att fråga. Idag är det dumdristigt att leva. Hon ställer sig vid kylskåpsdörren, langar fram ett par sillburkar, bregott och från svalen knäckebröd.

– Jag tänkte att vi kunde ta en sillbit. En sorts förrätt?

Stående smörar hon en bit Falu rågrut åt honom.

– Skärgårdssill?

Den insmickrande tonen skär. Han nickar mulet. Kanske har hon räddat universum igen. Kanske.

(Utmaning: dumdristig)