Gör en u-sväng in i det gångna.
Smeta aska på din kropp.
Din kropp är lika omedveten som ditt sinne.
Och ljuset ska vara obarmhärtigt
för leken ska finnas där.
Det finns bilder av sammanflätade händer,
bevis på att du varit där förut.
Att du tagit del.
Känt frändskap.
Men du känner dig amputerad
i den del där man är släkt.
En stor förvirring inför detta bubblande liv
gesterna,
replikerna,
anspråken.
Smeta aska på ditt huvud.
Lova inte mer än du kan hålla.
Uppslukas inte.
Vänd dig inte heller bort.
(utmaning: skriv om att vända)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känner mig amputerad i den del där man är släkt,käns som jag i juletid...
SvaraRaderaSå fint du skriver. Levande och unikt språk.
SvaraRaderaVackert
SvaraRaderaTankar och värme till dej.
SvaraRadera