Jag är grön, säger du. Du säger att jag är grön. Inte ”ung och” längre. Bara grön. Hur länge jag än har gått på jorden är jag alltid en nybörjare i dina ögon. I våra. Dina och mina. Det är som om varje blå natt grundligt sköljde av all min erfarenhet, tvättade mig grön för världen. Som gräset, det vida, det som lagt jorden under sig. Som äpplet. Som den sura mangon, som ännu inte lärt sig ljuga. Det är inte allt jag lärt som försvinner, det är hur jag lärt det. Och jag vaknar varje morgon, sätter foten i gräset och känner etthundratrettiofyra punkter smärta. Det är rötterna som pressar uppåt. I den utsattheten är jag dömd att leva: var dag ny. Och den kan inte tas ifrån mig. (Utmaning: skriv om något grönt)
ajdå men vad underbart att vara grön alltid fast det med smärta nej tack det räcker med livet tycker jag God jul på dig :)
SvaraRaderaUnderbara metaforer. Men är det alltid fel att få börja om? Eller är det att leva i ett helvete?
SvaraRaderaSisyofiskt...
SvaraRaderaDu skriver så vackert. Önskar dig en god grön jul.
SvaraRadera"Som den sura mangon, som ännu inte lärt sig ljuga." Underbart bildspråk du har, och smarta formuleringar.
SvaraRadera