SOS

Vid förtäring, ge omedelbart dryck. (Mening från Till vår ära av Alejandro Leiva Wenger)

Nån gång på fyrtiotalet, eller kanske det tidiga femtiotalet, inföll den så kallade SOS-tiden. Nu menar jag inte sångaren Sven-Olof Sandberg, trots att han också kallades SOS och var mycket populär vid samma tid. Nej, i det här avseendet står SOS för Smör, Ost och Sill, som på små assietter for in och ut genom restaurangkökens svängdörrar. Ja, många hävdade att det var samma assietter med samma mat som var i omlopp hela tiden, eftersom de aldrig rördes av gästerna. Smör, ost och sill var det minsta i matväg som man kunde beställa, nämligen, och mat måste man beställa för att få ta in en snaps. Allt detta vet jag för att jag slukade gamla samlingar med texter av Olle Carle (kåsören Cello) som barn. De hette saker som Några stycken i någras tycken och Varför blommar inte hembiträdet? och lärde mig misogyni och ordvitsar. Om det syns i mina skriverier såhär fyrtio år senare vet jag inte men ingen skugga över Cello om jag fått något i ovanstående kulturhistoriska ögonblicksbild om bakfoten.

(Utmaning: ” Ta en bok. Slå upp en slumpmässig sida i mitten. Skriv en text baserad på femte meningen på sidan. ”)