Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

torsdag 19 november 2015

Nunnekör

Jag minns hur ni stod som en medeltida kör – snörpta nunneansikten – och mässade er förtret och era dubier. Jag var oförstående. Han hade ju alltid fascinerat mig. Och du, Angelica, sa ”Fascinerat? Dig? Han?” Små tuppar i diskanten långt ovanför mumlet från er andra; tre ettriga frågor som inte var värdiga något svar.

Ja, jag tillmätte ofta det betydelse som ratades av andra. Inte bara betydelse – tjuskraft. Inte bara tjuskraft – oemotståndlighet.

Han är femton år äldre!!!” sa du, Patricia, med eftertryck på varje stavelse och hymnen, er hymn, fick plötsligt rytm.

Som om det bestämde allt. Men han var narig på skinkorna, det måste jag tillstå.

Djärvast var du, Marguerite. Du bara stod där och skakade på huvudet och er sång blev ett stilla sus.

Jag blev beklämd över er åsikt att när jag nu för en gångs skull blivit bedårad så hade jag... bedragit mig. Hårdnackat höll jag fast vid honom, även – ja, allra helst – när jag uppdagat att han hade nagelsvamp.

Och jag blev tjugotre och tjugofyra. Ni blev vana vid att komma på middag. Han var en hygglig kock. Du, Angelica, kunde förlora dig i samtal med honom om Liverpools öden efter att Kevin Keegan försvunnit och om PSG:s utvecklingspotential medan du, Patricia, fick massage. Men jag hade aldrig glömt era ord.

Och dagen kom, idag, när kören återsamlades. Sjutton månader har gått och jag kallade er till tjejträff. ”Ni hade rätt,” sa jag över biljardbordet. ”Vaddå 'rätt'?” sa ni i stämmor. ”Jag har gjort slut!” sa jag belåtet, färdig att slicka mitt beröm. Men ni gnölade och larmade, tog er ton. Jag var orättvis och korttänkt, ja, dum rentav, såg inte hans storhet. ”Mig har han då alltid fascinerat!” sa du, Marguerite, stjärnstrålande. ”Ja mig med!” sa du, Patricia, och du, Angelica, höll med. Jag stötte en fulländad stöt och sänkte nian i miljön. Sen gick jag.

Nu står jag här, på trottoaren utanför Biljardpalatset på Tynningegatan, och undrar vad jag ska tänka och tro. Inte om honom. Inte om er. Om människan. Mig har hon alltid fascinerat. 

(Utmaning: "Fascinerat") 

6 kommentarer:

  1. Det märks! Du är helt lysande.

    SvaraRadera
  2. Ja människan är i sanning unik. Bra skrivet!

    SvaraRadera
  3. Å, den är underbar, underbar. Fotbollen. Dom nariga skinkorna och det mycket snygga slutet. Domina!

    SvaraRadera
  4. Instämmer i kommentatorskören.

    SvaraRadera
  5. Jag är glad att jag tittade in just idag och fick läsa om nunnekör och nariga skinkor!

    SvaraRadera