Snabba vyer -- en promenad

Jag har också börjat med hörlurar nu men du manar mig att se. Jag går med Om du tuggar Toy-låten i huvudet och runt det och missar nästan rönnen, vars yttersta blad just börjat slå över i rött. Måste stanna för att se. Var och en sitt eget soundtrack dessa dagar. Hur många mer än jag tror att de är huvudpersoner i en film i någon favoritgenre? Rönnens röda – jag vet inte om det är för banalt eller inte men ljuset är ändå för dunkelt för ett foto. Och jag går vidare medan jag funderar på vilken månad det var som rambutanförsäljerskorna fick Havelock Road att slå ut i tokrött. De sålde durian också men de högarna fastnade inte lika lätt i den mentala bilderboken. Jag sliter upp telefonen i tid för att kolla vad Om du tuggar Toy-låten egentligen heter: Stråkkvintett i E, Opus 13, av Boccherini. Föresatsen att googla rambutansäsongen dör i glömskans töcken. Tyvärr kommer Boccherini att göra den sällskap. Rönnen är redan glömd.

– Vad har du sett på promenaden? säger du förväntansfullt.

Du står framför mig i turkosa kalsonger, i handen en gigantisk hålslev. Jag har inget att tillföra.

– Bilder som är för sköra för att delas, ljuger jag och ditt ansikte slocknar.

(Utmaning: ”Se”)