Avbrott

Mina tankar skulle vara alldeles normala om det inte vore för alla...

Det hänger sig för mig liksom, som en diabild som fastnat i en gammaldags projektor och om man inte har glas på bilderna börjar det lukta bränt. Nej, jag menar inte att mina tankar luktar bränt. Jag fastnade i min egen bild. Min diabildsbild av mitt tankeliv, som alltså lider under störande...

Fast jag vet inte om det egentligen är tankarna som stannar. Mig veterligt sker det bara när jag talar och påpekas främst av andra. Man skulle lika gärna kunna tala om talstopp som om tankestopp. Men den vedertagna termen är tankestopp. Tankestopp är ett lindrigt tecken på schizofreni. Så är jag schizofren när jag utsätts för dessa..?

Fast ingen har förstås frågat om jag lider av mina...

Ingen har frågat vad som händer inom mig när det kommer ett...

Det är ganska intressant, faktiskt, för samtidigt som det är slut på tanketråd, eller på just den tanketråd jag börjat på, så kan jag tänka riktigt stora tankar ändå. Det är som om en blåval kommer in på Kungsgatan, ridande på en halv ocean. Vem kan koncentrera sig på en futtig tanketråd då?

Som en diabild eller som en strandad val. Du ser, jag kan tänka. Jag tänker till och med vackert ibland. Det är bara det att jag stirrar så konstigt när det kommer ett...

Skulle du inte göra det om du såg motsvarigheten till en val på Kungsgatan. Skulle du inte det?

(Utmaning: ”Avbrott”)