Mellan det vita, slanka och döden

Rök mjuk som fallfrukt skaver dina luftrör och det som nedanför är. Du vet allt som finns att veta om hjärnans belöningssystem, om cancer och KOL. Hjärt- och kärlsjukdomar. Allt det där. Varje planlös cig ett memento. En extra sekund håller du den mellan vänster pekfinger och långfinger, betraktar dess vita slankhet. Men det gör ingen skillnad. Du tänder den alltid. Stuvar in i medvetandet att nästa gång, kanske. Du har rökt mellan sjutton och fyrtiosju. ”Vill jag dö?” frågar dig en röst inom dig själv och du blir liksom stolt över din självrannsakan. Din medvetenhet, som ger dig klartecken för nästa cigarrett, och nästa. ”Nej, jag vill inte dö”, svarar du dig själv och i samma veva säger du dig: ”Jag är inte rädd för döden” och det vet du är fel för det har hänt dig att du har vaknat kallsvettig med hjärtklappning. Haken är den paniska rädslan för frihet. Den ser du inte.

(Utmaning: rök)