Litet på fallrepet

Hon läser böcker skrivna på femtiotalet om behagliga, missförstådda överklasskvinnor som har hamnat litet på fallrepet. Ingenting händer i de romanerna, utom på insidan, förstås. På den rosafärgade, blodstinna insidan. Det tycker hon om. En bitterljuv, hopplös förälskelse i en tjugoårig pojke, kanske. En skogspromenad. Alltid skogspromenader om hösten. Löven, ni vet. Gummistövlarna. Kläder från Burberry, förstås, eller Barbour. Det får man tänka sig, eller inte, och inte glömma att hon är på fallrepet. Litet på fallrepet. Skräddarsydd tweed, kanske, god kvalitet men mer än ett decennium gammal. Tur att hon är så finlemmad, ja, flickaktig i kroppen fortfarande. Det tycker till och med hennes äkta man som annars mest super och kopulerar. Ingetdera med henne. Sådär håller det på. Inget händer. Men massor på insidan. Det är något behagligt, tycker hon, med det bitterljuva. Stillastående? Ja, så stilla som hon vill stå.

(Utmaning: behaglig)