Utmaning 26 I en bit bröd

Detta inlägg tillängnas - men handlar inte om - journalisten Dawit Isaak, politisk fånge i Eritrea sedan 2001.

Varje afton putsar han sina tunga kängor och varje morgon ber han sin enkla bön: "Låt din vilja ske". Om och om igen bara detta: "Låt din vilja ske". Han tänker på Lilja och barnen därhemma, på föräldrarna och syskonen, på sitt blödande land. "Låt din vilja ske". Så många år har gått och hans liv är bara denna kvadrat av mörker samt stenbrottet med sitt obarmhärtigt klara, flödande ljus. De smidda fotbojorna. Kamraternas ryggar. Då och då ett par förstulet bytta ord. "IWAA är fortfarande vid makten". "Hela byar har förts bort". Hur lyckas de få in sådan information? En gång, en enda gång, fann han i ett bröd en lapp från döttrarna: "Men glädje", stod det. Och en liten blomma. En tecknad blomma är allt som smugglats in till honom i lägret, och det har givit honom oändligt hopp. Må vara att han inte kunde ge någon ny information till sina medfångar, men blommans budskap har färgat hans dagar och närt hans böner. Hur många dagar, hur många nätter? En frasande bit papper i en tugga bröd. I stället för att informera sina medbröder, sjunger han för dem. Gamla sånger, som mödrarna sjungit vid vaggorna. Nya sånger om rätten till landet. Inga texter behövs, det räcker med de nynnade melodierna, för att orden ska framkallas i kamraternas sinnen. Han var en ledare därute. Här inne är han bara en som överlever med ryggen rak. En bärare av hoppet. "Låt din vilja ske."

Dagens utmaning var: Skriv om en person som lever på hoppet, trots allt.