Inkognito

Jag vill berätta litet om mig själv. Jag är en typisk engelsk tjej och det här är sista året, det absolut sista, som jag måste följa med mina föräldrar på semestervandringar runt kusterna på de Brittiska öarna. Jag har ändå gått första året på universitetet, nästa sommar ska jag väl få tag på ett sommarjobb. Mina föräldrar glömmer sällan möjligheten att påpeka för mig vilka uppoffringar de måste göra för att ta mig genom den högre utbildningen. Så har det blivit i England numera.

Jag är en typisk engelsk tjej men jag gillar kaffe. Starkt kaffe. Föräldrarna får dricka teblasket ur termos, jag väljer att köpa in pressokaffe – i det här fallet – för de få slantar jag har kvar.

Jag är en typisk engelsk tjej. Lika delar anglosaxisk och keltiskt gränsland. Men jag har aldrig läst Fifty Shades of Grey. Inte gamla The Diary of Bridget Jones heller. Det gör mig litet småunik. Nu pratar mamma och pappa med mig men jag låtsas inte lyssna. Jag tänker på litteratur. När jag blir man ska jag skriva som Virgina Woolf.

Jag har räknat på det. Om jag får jobb på en pub tar det fyra somrar och ett år innan jag har pengar för att byta kön. Varje penny räknas. Än så länge sitter jag krokimodell litet grand under terminerna. Stoppar alla pengarna i en porslinskatt som jag fick av farfar när han slutade fara på Shanghai. Jag sitter modell och fantiserar om hur jag ska framstå för krokieleverna vartefter min kropp förändras...

Än så länge har jag bara varit på ett transevenemang. Skräniga he-girls och timida tjejpojkar. Smög runt väggarna i bomberjacka. Försökte röra rakt på höfterna. Om jag ska bli den jag egentligen är. vem kommer jag att bli då? Och om jag egentligen inte är jag, vilka är då de andra?

Nu säger mamma och pappa att vi ska fortsätta vandringen. ”Kom, min flicka, så går vi!”, säger mamma och rufsar mitt hår. Jag reser mig, en vanlig engelsk tjej. Inkognito.

(Utmaning: bild från http://www.theguardian.com/uk-news/gallery/2015/jul/28/your-underwhelming-uk-holiday-photographs#img-5 )