Klockan
slog ett. Vi skulle återsamlas i plenum. Glömsk av allt stod jag i
hissen, som vi stannat mellan sjätte och sjunde våningen, och lät
mig ätas rå av den burkinske delegaten, en piggögd, kortvuxen man
i vältrimmad kostym.
Detta
hade väl inte gjort så mycket om det inte vore så att det just
klockan ett var meningen att jag skulle föredra den globala
styrelsens grannlaga förslag om utfasningen av Seychellerna som
programland.
Efter
fadäsen blev jag prompt och utan misskund utmanövrerad från den
globala styrelsens exekutivkommitté. Burkiniern for tillbaka till
Ouagadougou med en fjäder i hatten, utan att höras av
vidare. Något annat var kanske inte att vänta men jag närde ett
eklatant och egenartat hopp.
Kvar
stod jag med skammen. En annan händelseutveckling hade varit att
föredra.
(Utmaning:
”föredra”)
Intressant. Förlåt, men jag förstod inte riktigt kommentaren hos mig idag. Förtydliga gärna.
SvaraRaderaSpråket, kontrasterna, storyn! Glad att jag fick läsa.
SvaraRaderaLänge sen jag var inne och läste hos dig och blev tyvärr lite besviken. Kontrasten mellan rå fakta med ovanliga glosor och den känsliga händelsen i hissen är kanske din avsikt, men för mig blev det lite motsägelsefullt. Jag hade velat få en smak av hennes känsla men den uteblev.
SvaraRaderaDin fantastiska förmåga att berätta oförglömliga historier är i alla fall lika imponerande som vanligt.
Hoppsan kerstin! Man ska inte stanna hissar om man har viktiga föredrag att föredra.
SvaraRadera