Han
är sex år gammal och mycket allvarlig. Genom att förklara för
mig, förstår han världen.
– Först
förälskar man sig, säger han och lägger en blå duplobit på
nålfiltmattan i lekrummet. Jag nickar stumt medan han tar fram en
röd bit och lägger den bakom den blå. Han fortsätter:
– Sen
förlovar man sig.
Han
tittar upp på mig, kollar att jag hänger med. I handen svänger han
en grön duplobit, för upp den framför sitt ansikte och frågar,
gnälligt:
– Men
mamma? Varför förgiftar man sig?
(Utmaning:
”förälskelse”)
Underbart. You are gifted!
SvaraRaderaTänk det har jag också alltid undrat.
SvaraRaderaDär satt den.
SvaraRaderaJo, de kan de små!
SvaraRaderaJättebra! Ja man kan verkligen fundera över den betydelseförändring som äger rum med hjälp av några ynka bokstäver. Det är alltså det man gjort; förgiftat sig! Inte konstigt att man mår dåligt!
SvaraRadera:)
SvaraRaderaBra, gulligt!
SvaraRadera