Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

lördag 7 maj 2016

Filippa

Hon glider in vid tiotiden och vi står som i givakt vid våra kar. Vänliga leenden, förnäm avslappning, hon tackar alla som gjort klister, blandat färg. Vi blir som boxervalpar allihopa, kråmar, kelar, går tufft och ostadigt. Vill duga. ”Nej, nej, nej, Petra, för mycket svart!” och ”Röööörelsen i papperet, Joakim! Mjukt och bestämt!” Annars blir det luftbubblor. Det har vi lärt oss. ”Nej. Du är nog inte redo för en påfågel än. Men prova på det här!”

Pappersmarmorering för Filippa. En monoprintteknik. Fånga ett flyktigt ögonblick för evigt på ett ark papper. Det är bara sex gånger. Sen går vi åter till att binda böcker även på fredageftermiddagar. Vi är så trubbiga och liksom blinda. Hon har långa naglar i sober pärlemor.

Det är en fantastisk teknik. Vi skapar storverk. Det är bara det att hennes verk är större. Och det är inte för att hon slipper göra hundgörat. Hon ställer sig bakom mig och för mina händer med kammen och plötsligt är mönstret rätt och färgen blöder inte. Hon går och lutar sig över Joakims kar i stället och jag misslyckas igen.

Hon är alltid så glad. ”Tack för att jag fick komma och leka med er”. Bugar som en liten Buddha. Det går inte att komma undan att hon inte verkar nudda golvet. Men Maj-Britt var här när Centret var nytt. Det var längesen. Då gick Filippa lunsigt med gråa joggingkläder, såg ingen i ansiktet med sotsvarta, skelande ögon. Drog sig undan på Textilen, låg bland stuvarna i fosterställning. Man ser hennes släta panna nu och undrar vad som hände. Vad som gör att hon inte är en deltagare längre, utan bara kommer då och då och undervisar. Får betalt.

Men jag undrar också om nätterna, när ljuset släckts, vad som händer då. Om det blir fosterställningen igen, fast hon glider så fint på dagtid.

”Det var hantverksutbildningen,” säger Maj-Britt bestämt. ”Att hon fick gå hantverksutbildningen. Det var som dag och natt.” Och kanske har hon rätt. Filippa säger själv så ofta som hon kan att handens verk helar. Precis så säger hon. Och vi känner att hon har rätt, fast vi inte fick gå någon hantverksutbildning, utan bara drar här på bokbinderiet. Men jag undrar ändå om nätterna...

(Utmaning: ”Glider”)

5 kommentarer:

  1. Fantastiskt personporträtt! Läser dig och inspireras.... Kanske man skulle skriva lite igen? 😏

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera