Hon glider in vid
tiotiden och vi står som i givakt vid våra kar. Vänliga leenden,
förnäm avslappning, hon tackar alla som gjort klister, blandat
färg. Vi blir som boxervalpar allihopa, kråmar, kelar, går tufft
och ostadigt. Vill duga. ”Nej, nej, nej, Petra, för mycket svart!”
och ”Röööörelsen i papperet, Joakim! Mjukt och bestämt!”
Annars blir det luftbubblor. Det har vi lärt oss. ”Nej. Du är nog
inte redo för en påfågel än. Men prova på det här!”
Pappersmarmorering
för Filippa. En monoprintteknik. Fånga ett flyktigt ögonblick för
evigt på ett ark papper. Det är bara sex gånger. Sen går vi åter
till att binda böcker även på fredageftermiddagar. Vi är så
trubbiga och liksom blinda. Hon har långa naglar i sober pärlemor.
Det är en
fantastisk teknik. Vi skapar storverk. Det är bara det att hennes
verk är större. Och det är inte för att hon slipper göra
hundgörat. Hon ställer sig bakom mig och för mina händer med
kammen och plötsligt är mönstret rätt och färgen blöder inte.
Hon går och lutar sig över Joakims kar i stället och jag
misslyckas igen.
Hon är alltid så
glad. ”Tack för att jag fick komma och leka med er”. Bugar som
en liten Buddha. Det går inte att komma undan att hon inte verkar
nudda golvet. Men Maj-Britt var här när Centret var nytt. Det var
längesen. Då gick Filippa lunsigt med gråa joggingkläder, såg
ingen i ansiktet med sotsvarta, skelande ögon. Drog sig undan på
Textilen, låg bland stuvarna i fosterställning. Man ser hennes
släta panna nu och undrar vad som hände. Vad som gör att hon inte
är en deltagare längre, utan bara kommer då och då och
undervisar. Får betalt.
Men jag undrar
också om nätterna, när ljuset släckts, vad som händer då. Om
det blir fosterställningen igen, fast hon glider så fint på
dagtid.
”Det var
hantverksutbildningen,” säger Maj-Britt bestämt. ”Att hon fick
gå hantverksutbildningen. Det var som dag och natt.” Och kanske
har hon rätt. Filippa säger själv så ofta som hon kan att handens
verk helar. Precis så säger hon. Och vi känner att hon har rätt,
fast vi inte fick gå någon hantverksutbildning, utan bara drar här
på bokbinderiet. Men jag undrar ändå om nätterna...
(Utmaning:
”Glider”)
Mångbottnat. Bra.
SvaraRaderaUtsökt.
SvaraRaderaJa!!!
SvaraRaderaFantastiskt personporträtt! Läser dig och inspireras.... Kanske man skulle skriva lite igen? 😏
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera