Utmaning 138 Kretslopp

Han säger det ofta. Det är alltid Cleopatra som kommer upp. Vi ska väl ingjutas någon sorts vördnad för naturen, eller något. Han lutar sig fram över katedern, slickar sig litet i mungipan och så säger han: "Den syreatom du nu drog in i dina lungor kan en gång ha inandats av Cleopatra." Och så ler han litet religiöst. Det kommer något däst över klassen. Syre finns det förresten ganska litet av i biologisalen klockan kvart över tre en torsdag i november. Eller, det finns, men det är bundet i koldioxid. Varför just Cleopatra? Poängen är väl att syreatomerna har farit omkring i alla tider, sen fotosyntesen tog fart, varför bara sträcka sig till Cleopatra? Och med det där gudsnådeliga flinet. Han kan lika gärna säga Jesus. De är väl ungefär samtida, Cleopatra och Jesus. Ge och ta etthundra år. Eller Lennart Hyland. Sokrates. Adam. Vem han än skulle välja, blir man spyfärdig av tanken. Särskilt hygieniskt kan det knappast vara. Alla dessa atomer som slafsat runt överallt. Luften är full av dem.

(Utmaning: Skriv om luft)

Utmaning 135 Backing vocals

Snart tystnar musiken... och vi går långsamt härifrån. Det är det som har tagit bort känslan för mig. Jag står här med min enda tamburin. Jag vet att allt är över om nio minuter och tjugotvå sekunder. Jag ger mitt allt. Tappeti-tapp. Tappeti-tapp. O-aaah. O-aaah.

Allting innan. Benvaxningen. Uppsjungningen. Fnittret i logen. De eviga diskussionerna om vilken hårspray som luktar godast. Som om publiken någonsin... Subliminalt kanske? Jag slarvar med sånt. Med allt från vaxet till fnittret. Det märker de nog. Just nu tycker jag bäst om grapefruktdoft. Body Shop. Jag säger det ibland och det tar ett tag innan de andra fattar. "Det är som en enda body shop", säger jag och syftar på att vi ska vara så snygga jämt. Jag måste säga vad jag syftar på. Och Eternelle. Hon ba: "Men är inte stämbanden en del av kroppen, då?" Hon har vikt ut sig. Men det talar vi aldrig om. Det var ganska länge sedan också.

Mellan ett innan och ett efter: jag står här med min enda tamburin och liksom hånglar med miken. Det här är vad jag gör. Det är bara ett litet, litet mellanrum mellan före och efter. Ett mellanrum på nio minuter och tjugotvå sekunder. Kamera två, kamera tre. Detta lilla, lilla mellanrum är vad jag tillbringar största delen av min vakna tid med att förbereda mig för respektive varva ned från. Ibland är det längre, ibland är det kortare, men det är bara ett litet mellanrum. O-aaaaah.

(Utmaning: skriv om att stå i strålkastarljuset)

Utmaning 134: Utan adressat

Spara mig. Jag är till dig. Jag är till alla. Lösen är betald: jag är frankerad och stämplad. Jag är bara din. Jag kunde vara allas. Jag är den totala friheten. Etthundratrettio kvadratcentimeter för dig att uttrycka dig på, när du måste. Men betänk: du kan inte skicka mig till någon. Min lösen är redan betald. Skriv bara vad du kan behålla. Måla bara vad du vill ha kvar. Jag stannar hos dig. Vem vet, en dag kanske det är det du mest av allt behöver: etthundratrettio kvadratcentimeter - att uttrycka dig på.

(Utmaning: en bild att skriva till)

Utmaning 133. Recept

Man tager ett hjärta. Doppar det i en mild salpeterlösning. Glöm inte att strö över salt. Låt ligga i minst tre timmar. Musten tas sålunda ur hjärtat. Detta är den plågsamma delen.
När hjärtat något stelnat, kör det i en stenkross. Om en sådan inte förefinnes, pröva med en cementblandare, i vilken ilägges två till fyra gatstenar. Detta är den performativa delen.
Om varken stenkross eller cementblandare finns att tillgå, låt hjärtat ligga ytterligare tills hårt att peta på. Använd sedan stor mortel. Detta är ett underlägset alternativ.
En del hjärtan dör av behandlingen. Andra kan tråcklas fast på plats på nytt men kommer alltid att ha en urlakad och sladdrig disposition. De tål mer, men ger också mindre. Detta är effekten av behandlingen.

(Utmaning: Skriv om att krossa ett hjärta)